Även om hon visste det så kunde hon inte göra nånting åt det, det gick bara inte. Han var fast i henne för-all-tid. Det var som om han var en drog som hon bara inte kunde sluta älska. Även fast hon ville så var det nånting inom henne som bara börja älska han mer och mer för varje dag som gick. Hon visste att allt han gjorde var fel allt han sa gjorde henne mer och mer besviken, varenda andetag han tog gjorde det allt svårare för henne att leva. Men hon visste även att han i vissa situationer kunde vara så jävla fucking underbar att hon bara önskade att allt kunde vara på riktigt och inte någon jävla lek.